Jag är känslig, har alltid varit och kommer nog alltid vara. Det kanske ibland verkar som om jag inte tar åt mig av vad folk säger eller om det är något som händer. Men jag kan tragiskt nog säga att det gör jag alltid. Sen på något vis vänder jag det alltid som att det vore mitt fel och tar på mig det mesta trots att jag kanske är för "stolt" för att erkänna det .

Just nu kände jag det bara som om jag fick ett slag i magen. Jag hatar att för veta/höra saker från fel person. Det blir aldrig rätt, den här gången känns det som om jag inte gjort bra nog ifrån mig och därför blev det såhär.
Fan vad jag går händelserna i förväg men jag kan inte låta bli att fundera och oroa mig när det känns som om min "plan"spricker i fogarna. Orkar inte.


Tyvärr två lite deppiga inlägg på raken, men så kan det bli när man har sin blogg som en dagbok att skriva av sig lite i. Något kryptiskt, ingen anledning att försöka tolka...


Kram