Oj det finns så många favoritminnen!

Men nummer ett är nog första kyssen med Alex, det är ett favoritminne just för att hela både var lite lustigt, mycket otippat och för att det bara blev så rätt. Men det är lika bra att vi tar det från början och så klart var det ett biobesök, jag tror det var andra gången vi sågs bara vi två.

Efter bion gick vi ut, det var i augusti precis innan skolan börjande så det var rätt kyligt i luften men vi gick vidare en bit. Jag undrade var det var han hade tänkt att det var vi skulle gå egentligen (försök aldrig "strosa" på stan med mig). Hur som helst svarade Alex på sitt eget lilla vis
-tja vi kan ju alltid sätta oss på en parkbänk och strula..
Jag tror ärligt talat, att blyg som jag är att jag inte ens svarade på vad han sa utan vi gick bara vidare, tysta.  Men på något vis hamnade vi på en parkbänk och resten kan ni nästan lista ut va?
Jag minns hur det pirrade så där underbart i magen hela vägen hem på moppen, att trots att jag frös så spelade det ingen roll, mitt liv blev helt plötsligt betydligt mer spännande.





Kram