Vem är jag

Egentligen vet ni nog redan det som är värt att veta om mig, men hur som helst så kör jag på om lite onödigt vetande. Jag heter Ylva Caroline Forsner och är född den 7 november 1992. Jag är 1.59,5 kort vilket mina kära vänner påpekar ofta. Jag biter på naglarna och är värdelös på att göra en sak i taget och ta det lugnt.

 

Jag bor hemma hos mina föräldrar i en villa med stall i skogen och det har jag gjort sen jag kom hem från BB. Jag har två äldre bröder som alltid varit något slag av ”extraföräldrar”, det vill säga att jag är ett ”ensambarn” som fått väldigt mycket uppmärksamhet. Detta har väl gjort att jag är van att få som jag vill och jag kan vara rätt tjurig. Jag lekte helst själv när jag var liten eftersom att jag då alltid fick som jag ville. Så att göra ett grupparbete med mig är nog inte det allra lättaste eftersom att den här egenskapen kvarstår.

 

Började sjuan på Teg Centralskola där jag fick helt nya klasskamrater eftersom jag gick en bild-och slöjdlinje. Jag mins att jag såg det som en chans att ta reda på vem jag egentligen var, men det gick väl sådär och det var nog den mest förvirrade tiden i mitt liv, precis som för många andra i den åldern. Jag tror att i stället för att få veta vem jag var, så provade jag att vara många olika typer.

 

Genom att jag är värdelös på att vara den som håller kontakten med människor har jag inte några direkta barndomsvänner som jag fortfarande träffar regelbundet, förutom Nanette då, som jag träffade på lågstadiet och som fortfarande är tjurig nog (och tack för det) att hålla kontakten.  Emma Östman var också en speciell vän, skulle ha kunnat kalla henne min syster men hon flyttade till Skellefteå och efter det har vi knappt pratat. Jullan och Tessan ska jag inte glömma, men jag vet inte vad som hände där heller, vi gled isär. Marlene ”lenny” Bergmark är en underbar vän som jag träffade när jag började sjuan och vi träffas faktisk ibland, dock allt för sällan! Men jag är inte den som lider av att vara ensam, jag uppskattar tid för mig själv, men ibland saknar jag någon att prata minnen med, att ha den där självklara vännen att ringa.

 

Min fritid handlar som ni kanske märkt mest om skolan, min underbara pojkvän, bakning/matlagning och hästarna! Jag har alltid hållit på med hästar, men jag fick min första egna ponny när jag var 9 år, hon hette Busan III och var ett gammalt russ. Men hästarna som jag har nu har ju fått varsin punk t så dem tar jag någon annan gång!

Kram


Kommentarer
Postat av: Marlene

Men åh, vad fin du är! Jag saknar dig tokigt mycket, när ska vi ses?

2010-12-04 @ 16:39:05
URL: http://surrealistiskt.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0