"Du kom till mig som ett ljus i en mörk stund, du fyllde upp ett tomrum, och mer än så. En tomhet som jag inte trodde någon skulle kunna fylla. Liten, lurvig, gul. En kort stund skulle du stanna hos mig, men nu har det gått sju år. Sju år av lycka, svett och tårar. Ibland gråter jag för att jag inte förstår mig på dig, men du har fått mig att gråta av lycka också. Jag tänker på allt vi gjort. Jag ville tro att det alltid skulle vara du och jag, men jag förstår att det inte kan vara så. Livet går ju vidare. Kanske låter det dumt men du har varit min bästa vän i alla stunder! Om dygnet hade haft fler timmar skulle jag lägga dem på dig, men det blir nog bäst såhär. Snart är det dags, vi ska gå skilda vägar, men vi kommer ses. Dock känns detta som mitt livs största misstag, som att jag sviker dig. Om något skulle hände dig vet jag inte vad jag skulle göra! Liten, guldglansigt gul. Min älskade Björksta Guten, det finns inget slut"

Vi kan ju börja med några bilder...

Kram