carolineforsner

Har jobbat från den 22:a och ska jobba vidare tills den 31:a sen blir det paus på nyårsdagen, tog ledigt av någonkonstig anledning... Sen blir den jobb 2:a till 5:e. Men jag måste säga att jag trivs! Fina människor runt omkring, får kröra fin,fina hästar och tjänar pengar, vilket inte är helt fel!

Dock blev det lite tungt med dubbelt pass igår, 06:30- 13:00 och sen tillbaka 15.30 göra klart i stallet och sen jobba i vinnarcirkeln fram till 21:40 sen skjussa mamma och pappa mfl till stan. Sen var det gryymt skönt att komma hem och sova vill jag lova er.

Fick åka hem tidigt idag, Anders skulle göra kväll när han kom tillbaka från Sthlm med super-Sebastian Palema som blev 2:a i V75 finalen!

Tjockat i min mera julgodis, ska ta mig en dusch nu, välbehövligt skulle jag tro...

God jul på er alla fina vänner! Själv är min julkännsla något bristande, jobbar ju hela dagarna men det gör mig inte så mycket båda bröderna firar ju på annat håll så det blir ändå bara jag, mamma, pappa och farmor. Men det blev väldigt mysigt och nu är det dags för mig att sova,har några timmar att ta igen!

Kram

Jag tror att jag har varit "kär" många gånger men det senare visat sig att det bara vara nyfikenhet eller något som skulle stannat som vänskap, men det har väl hjälp mig att lära känna mig själv och vad som egentligen är kärlek.

Den enda jag sagt "jag älskar dig till" och verkligen känt i hela magen att det är rätt det är till Alexander. Jag minns hur det kändes första gången jag sa det, det kändes helt plötsligt så meningsfullt inget man bara sa för sakens skull (som jag tidigare haft sämre erfarenheter av).

Alex är min första riktiga kärlek, han är nog en av få människor jag kan vara bara "jag" med, jag behöver inte göra mig till, han får mig att slappna av sm ingen annan.

Jag älskar min Alexander!




Kram

Då har man legat upp och ner i en bil då... Ja i går på väg hem från Alex fick jag sladd, rak ner i diket i en kullerbytta. Fick upp passagerardörren och kunde ta mig ut. Helt sjukt att jag klarade mig så bra,bilen är det lite värre med, inget utan på förutom extraljusen men den startar inte.
Ett riktigt ståhej blev det med polis, ambulans och bergningsbil. Lagom skakis var jag hela kvällen sen. Dagen har bjudit på fin ryggsmärta...

----
Varit på travet och jobbat in mig lite hos Anders. Släppt ut, mockat, matat och kört. Efter onsdag jobbar jag resten av december!

Sebastian Palema



Kanske ska man pallra sig ut i sitt eget stall ett tag nu va, pussa lite på kissekatterna och pållarna =)

Kram

Vi tar väl Martell på driekten tycker jag. Han är född här hemma på våran gård 2003 och delade hage med lille Fighter när han kom, för de två är ju lika gamla


Martell har väl aldrig riktigt blivit vuxen och vi gav väl upp där ett tag och lånde ut honom. Men nu i år när det blev dags för mig att ta licens passade vi på att ha honom som licenshäst. Just nu rider jag honom mest för skojs skull och han får väl gå ut i nått p21 lopp om det passar in. Välrldens gosegris är han och skulle väl helst sittar under en korkek och lukta på blommorna resten av sitt liv.



Kram

Starchip Hawk - 04
När vi fick hem Starchip hade han blivt utdömd av en proffstränare, eller han dög väl helt inte för att står där. Vi klandrade väl honm inte heller när vi först fick hem hästen heller, för han var inte fager vill jag lova. Men det ville väl visa sig att detta var en fula-ankungenstory för idag är han i alla fall i mina ögon en väldigt stilig pålle, kanske ingen svan men ett hjärta av guld har han.

Han är väl ingen ängel att köra på banan då han kan bli rätt "tung"(pigg) ibland men nog hjälpte han mig att få min trav-och montélicens, och inte minst så fick jag vinna ett lopp med honom i sommar också, min första och enda seger (hitils) med storhästlicens, vilket då var i monté i Skellefteå. Kort och gott om min dunderklump!

Ni har säkert sett de här bilderna men vi drar en repris =)




Kram

Oj det finns så många favoritminnen!

Men nummer ett är nog första kyssen med Alex, det är ett favoritminne just för att hela både var lite lustigt, mycket otippat och för att det bara blev så rätt. Men det är lika bra att vi tar det från början och så klart var det ett biobesök, jag tror det var andra gången vi sågs bara vi två.

Efter bion gick vi ut, det var i augusti precis innan skolan börjande så det var rätt kyligt i luften men vi gick vidare en bit. Jag undrade var det var han hade tänkt att det var vi skulle gå egentligen (försök aldrig "strosa" på stan med mig). Hur som helst svarade Alex på sitt eget lilla vis
-tja vi kan ju alltid sätta oss på en parkbänk och strula..
Jag tror ärligt talat, att blyg som jag är att jag inte ens svarade på vad han sa utan vi gick bara vidare, tysta.  Men på något vis hamnade vi på en parkbänk och resten kan ni nästan lista ut va?
Jag minns hur det pirrade så där underbart i magen hela vägen hem på moppen, att trots att jag frös så spelade det ingen roll, mitt liv blev helt plötsligt betydligt mer spännande.





Kram

Det känns väl som en skämt att skriva det bästa med idag, just idag när jag mest bara grinat. Men jag kan lista de bra punkterna som lite pepping!

1. Vakna upp med älsklingen
2. Haft min sista lektion för terminen
3. Fick MVG på psykologi-inlämningen
4. Pratat av mig i en timme och kanske, kanske kan allt så småningom bli bättre



The Studiobild som jag inte riktigt vet vad jag tycker om, men Alex tycker den var cool haha.


Kram

Min lilla stjärna (eller han är ju faktiskt stor pojke nu) som jag egentligen inte alls ville ha från början, jag hade inte tid! Men pappa övertygade mig och tur var väl det! Eddie är en mycket kramgó kille med ett stort hjärta.

År 2009, som treåring var Eddie rätt "sen",  han fick tid på sig efter att vi kvalade in och det blev bara en start under treåringssäsngen men den gjorde han på bästa sätt så det kan jag inte klaga på! Sen tog det fram till Östersunds dubbeltrav(2010) andra dagen och sjätte starten innan någon besegrade min lille prins. Men han tog sig en tredjeplats. Totalt sex segrar och två tredjeplatser och tyvärr en diskning (som tvåa i mål)  sista starten för året, men det var helt mitt fel, Eddie var inte alls i form för att tävla. Men vi ska ta nya tag inför 2011 där målet är 5-årsbaggen på Gotland (där vi var med Fighter). 

Eddie blev också godkänd avleshingst under året!  
http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=487744





Kram

2004Martell och Fighter

Born Fighter, oj hur ska jag sammanfatta sex år?

Det hela började med att min första ponny Busan III började bli till åren och vi hade börjat fundera på en ny ponny och det var en travponny vi pratat om. Året var 2003 och jag mins fortfarande det där samtalet från pappa som om det var igår. Pappa var och tittade på Svenskt Travkriterium i Stockholm och fick tipset om att det fanns ett russföl kvar hos Magnusson(föder upp travhästar, ÅS hästar) efter Tyson II.

Pappa förklarade för mig att den här ponnyn för tillfället bara var fyra månader och att det skulle ta väldigt lång tid innan han kunde tävla. Jag var 11 år och ivrig, ponnyn beställdes.

Det tog fyra långa (lååånga) månader innan den åtta månader gamla russbebisen anlände. Jag mins även detta väldigt väl, han var så rädd, han tryckte upp sig i ett hörn i boxen och jag grinade och sa att han hatade mig. Men det här skulle inte vara de sista tårarna jag fällde över min Born Fighter. Det var i den här svängen vi skaffade Guten som var två år äldre så att jag skulle få börja tävla lite.

Redan under inkörningen visade Fighter sitt rätta jag. Både jag, pappa och mamma spenderade mer tid i diket med den ponnyn än på vägen.  Men efter många om och men gick det tillslut att åtminstone få någotsånär ordning på honom och han kvalade in med lätthet på 2.20,. Men Fighter var hingst och satte inte en fot rätt längre in på säsongen och den första starten blev en diskning. Sen blev han valack.  Vår första seger blev under andra dagen på Östersundsdubbeltrav 2006, en segertid på 2.12,0 även min första seger med russ.

 

Efter det här rullade året på, antingen var det flopp eller på topp med Fighter. Men jag minns en topp som var ett långlopp på 2640 m där Fighter gick den fantastiska 2.05,0 vilket också tog oss till kriteriet! Fighter var långt ifrån på topp, men han kämpade och tog en 3:e plats på 2.12,8 vilket var helt fantastiskt. År 2006 är ett utav det bästa åren i mitt liv tack vare denna ponny.

Men efter kriteriet kom en svacka och 4-5årssäsongen var inget att skryta om, ingenting var som det skulle. 5-årsbaggen kom vi till final men där tappade han en sko och han hade ont i fötterna så det blev galopp. Men i slutet av året var vi nere på 2.00,3

Men så 2009 hade vi hittat vad det var som spökade, äntligen kom vi under två minuters gränsen! 1.52,2 landade vi på det året med sex segrar i bagaget, bland annat lilla midsommarkransen, lilla silverörnen och så en fjärdeplats i lilla Sundsvall Opentrot.

2010 har varit rätt tungt men det är förståeligt då han gick upp så många ”klasser” förra året. Men lilla Elit racet var vi med i! Det är nog årets bästa känsla.

Det finns nog inte ord som beskriver nog vad denna ponny betyder för mig, han är mitt allt, min bebis, min kompis.  Sex år av mitt liv fullt av minnen och upplevelser<3

2009


2008




2006


Kriteriet 2006 <3

Kram

Kram

Mina två bröder och jag, vi är nog tre väldigt olika individer. Torbjörn är  33 år och bor med sin fru Maria och sin dotter Amilia (blir 1 år i mars) i Stockholm (vars hus jag får låna i helgen<3). Tobbe är nog den lugnaste av oss tre, i alla fall på senare år, Tobbe är någon jag alltid känner mig väldigt trygg med, han är bra på att lyssna, han är tålmodig och alltid glad.

Joakim är är 29 och bor här i Umeå med sambon Lisa och sonen Johannes som blir 2 i mars. Jag tror aldrig man har tråkigt i Jockes sällskap, han är helt underbar på det sättet! Han kanske är mer lik min kära far när det gäller tålamodet, noll i de flesta lägen, (Tobbe måste fått sitt från deras mamma annars har jag ingen förklaring ;P ) men Jocke ställer alltid upp och jag vet inte huur många timmar han la ner på min bil när den skulle fixas. Ingenting görs halvhjärtat.

Jag älskar mina bröder och jag skulle göra vad som helst för dem, för det vet jag att de skulle göra för mig också. Jag inte om de erkänner det direkt
och visst kan de krävas lite övertalning, men som sagt jag brukar alltid få som jag vill tillslut!



Kram

Eddie har tränat på någon vecka nu och det känns som om vilan gjort honom gott!

Fighter fick också komma ut på en lite skritt och lunk tur idag, gissa om han var överlycklig? Stått i hagen i en månad och kännt sig bort glömd. Han var inte ens dum när vi for ut bara ett litet trippigt krut-paket. Tillskillnad från den dagen jag hade tänkt promenera med honom och han i stort sett prejjade mig av vägen... efter det blev det enbart hage ;P

Starchip startar på söndag då jag är i Stockholm, vi får hålla  tummarna :D

Ja, surdeg  är väl en liten udda sak men något som ändå är väldigt viktigt för mig! Jag följer en hel del matbloggar, speciellt med bakning. http://paindemartin.blogspot.com/ var väl starten till det hela, min inspiration! Haha meen det är ju inte busenkelt att starta surdegsgrunden, eller enkel är det väl, men tidskrävande och glömmer man, jadå dör den... Jag gjorde några försök och misslyckades. Brödet blev inte alls så där högt, seg och ihåligt som det stod att det skulle vara. Men så bestämde jag mig för att ge det hela ett sista försök, och vips! Den levde, de bubblade och pös och luktade förbannat illa, precis som det ska vara!

Jag slängde ihop en bröddeg och jag kände mig som skaparen av Frankenstein när jag såg att den jäste, typ. Efter många (mååånga) timmar har jag faktiskt börjat bli rätt haj på denna bakningsmetod. Men den lille rackaren ska matas minst en gång i veckan och förvaras i en glasbuk i kylen. Surdeg för den som inte vet fungerar istället för jäst och ger brödet en viss smak och konsistens. http://paindemartin.blogspot.com/2009/05/en-bra-borjan.html, är ett sätt att börja, jag tror Martin är en av mina idoler!
It´s alive!
Surdegsfrallor =)
Kram

Då till punkt två på min lilla lista, och den handlar om mina föräldrar. Min pappa, Lars Forsner är 60 år gammal och min mamma Ylva Forsner är 53 år. Kanske har jag lite äldre föräldrar än de flesta andra, men det är inget jag har tänkt på.  Varför jag är lite utav en sladdis är för att mina föräldrar träffades ganska sent. Men hur som helst tror jag det var 1991 mamma flyttade in tillsammans med pappa, Torbjörn som var 14 och Joakim som var 10 (tror jag…). Sen kom ju jag 1992. Mina föräldrar gifte sig 1998 och sen dess har det rullat på.

Mina föräldrar är verkligen världens bästa för mig, de ställer alltid upp och stöttar mig. Speciellt nu på senare tid har de fått stå ut med en hel del men det har aldrig varit någon fråga om saken, de finns där. De påminner mig ständigt om att man inte behöver vara bäst på allt och att man inte kan påverka allt som händer här i världen.

Pappa han skjutsar mig runt hela Sverige med hästarna och mamma hon är med och styr upp, ordnar mat och håller ordning på mig och pappa. Jag skulle inte kunna beskriva mina föräldrar med ord och vara nöjd, jag kan inte mer än säga att jag är tacksam och älskar dem hela tiden fast det kanske inte alltid verkar så!

 

Alex klarade graderingen och har nu svart bälte. Jag behöver inte vara rädd att bli på hoppad och nedslagen när han är med i alla fall. Hur som helst, bälte eller inte jag älskar min Alexander :*





Kram

Egentligen vet ni nog redan det som är värt att veta om mig, men hur som helst så kör jag på om lite onödigt vetande. Jag heter Ylva Caroline Forsner och är född den 7 november 1992. Jag är 1.59,5 kort vilket mina kära vänner påpekar ofta. Jag biter på naglarna och är värdelös på att göra en sak i taget och ta det lugnt.

 

Jag bor hemma hos mina föräldrar i en villa med stall i skogen och det har jag gjort sen jag kom hem från BB. Jag har två äldre bröder som alltid varit något slag av ”extraföräldrar”, det vill säga att jag är ett ”ensambarn” som fått väldigt mycket uppmärksamhet. Detta har väl gjort att jag är van att få som jag vill och jag kan vara rätt tjurig. Jag lekte helst själv när jag var liten eftersom att jag då alltid fick som jag ville. Så att göra ett grupparbete med mig är nog inte det allra lättaste eftersom att den här egenskapen kvarstår.

 

Började sjuan på Teg Centralskola där jag fick helt nya klasskamrater eftersom jag gick en bild-och slöjdlinje. Jag mins att jag såg det som en chans att ta reda på vem jag egentligen var, men det gick väl sådär och det var nog den mest förvirrade tiden i mitt liv, precis som för många andra i den åldern. Jag tror att i stället för att få veta vem jag var, så provade jag att vara många olika typer.

 

Genom att jag är värdelös på att vara den som håller kontakten med människor har jag inte några direkta barndomsvänner som jag fortfarande träffar regelbundet, förutom Nanette då, som jag träffade på lågstadiet och som fortfarande är tjurig nog (och tack för det) att hålla kontakten.  Emma Östman var också en speciell vän, skulle ha kunnat kalla henne min syster men hon flyttade till Skellefteå och efter det har vi knappt pratat. Jullan och Tessan ska jag inte glömma, men jag vet inte vad som hände där heller, vi gled isär. Marlene ”lenny” Bergmark är en underbar vän som jag träffade när jag började sjuan och vi träffas faktisk ibland, dock allt för sällan! Men jag är inte den som lider av att vara ensam, jag uppskattar tid för mig själv, men ibland saknar jag någon att prata minnen med, att ha den där självklara vännen att ringa.

 

Min fritid handlar som ni kanske märkt mest om skolan, min underbara pojkvän, bakning/matlagning och hästarna! Jag har alltid hållit på med hästar, men jag fick min första egna ponny när jag var 9 år, hon hette Busan III och var ett gammalt russ. Men hästarna som jag har nu har ju fått varsin punk t så dem tar jag någon annan gång!

Kram

Det är många som bloggar efter en lista just nu, och det skulle väl vara något. Men jag har gjort en egen, lite mer personlig lista med mina egna punkter.  I fall ni saknar någon punkt får ni säga till!

1.       Vem är jag

2.       Mina föräldrar

3.       Min surdeg

4.       Mina bröder

5.       Born Fighter

6.       Björksta Eddie

7.       Det bästa med idag

8.       Mitt favoritminne

9.       Starchip Hawk

10.   Martell Noblige

11.   Min första kärlek

12.   Ett ögonblick

13.   Något jag saknar

14.   En vän

15.   En önskan

16.   Detta ångrar jag

17.   Min favoritplats

18.   Mina rädslor

19.   Det bästa året

20.   Framtidsdrömmar

 

Kram

Ja den här veckan då jag skulle bita ihop, det funkade ungefär fram tills i torsdags. Men nu kan jag räkna till 18 dagar tills jullovet.

Det blir troligtvis en mycket lugn helg, Alex är i Stokholm och graderar och mamma är på Island med jobbet, så det blir bara jag och pappa. Det har då börjat bra med paltkoma, knäckkokning, gjort pepparkaksdeg (och ätit en del av den ja) och ridit en långtur på Starchip.

Imorgon ska jag iväg och kolla lite i stallet där jag ska jobba på jullovet och förhoppningsvis lite helger framöver. Sen på söndag kommer en ny gäst till stallet, ett sto som förhoppningsvis ska ha föl i sommar!


Kram